Mind the Gap

Bett 2019, London Bett 2019, London

Mind the gap, del 1
Tiden går fort när man har roligt. Det är verkligen sant för de tre gångna BETT-dagarna här i London bara försvann. Med andra ord är det dags att summera och reflektera över vad jag har fått för sorts input och hur jag ska bearbeta den för att göra den till ny kunskap hos mig själv. Vilka luckor har börjat fyllas?


Bett Show 2019
Själva BETT-mässan på ExCell var ärligt talat inte så upphetsande. Var faktiskt lite besviken. Smartboards, digitala klassrum, virtuella klassrum och system för dministrativa lösningar om vartannat. Google och Microsoft i mitten. Ungefär så. Allt kändes stort och kostsamt och som lärare kan jag inte påstå att jag kände att det fläktade inspiration, även om det förstås var lite intressant att titta på allting. Men jag saknade de ”små sakerna” som digitalt läs- och skrivstöd, digigitala quiz-verktyg, verktyg för språkinlärning eller verktyg för surfplattor överhuvudtaget. Sådant fanns inte alls på mässan. Sådant hade jag velat se. För att inte tala om att målgruppen vuxna elever verkar inte alls finnas i utställarnas föreställningsvärld. 

Inspiration hos Google
När jag gick förbi Googles stora monter, stod två personer på deras lilla scen och presenterade tips på vad man kan göra med de olika Google-apparna som finns, så som Youtube eller Google teckning. Det var bra tips kring undervisningssammanhang och något att ta med sig och prova på en gång om man vill. Så där jordnära och bra kändes det.

Mer än så var det faktiskt inte, förutom lite ritande med digitala pennor eller att prova de så fascinerande virtuella glasögonen. 

Föreläsningar och workshops
Eventet som LinEducations anordnade var desto bättre och det var föreläsningar, workshops och nätverkande som har gett mig största behållningen. En alldeles särskild upplevelse var att åka linbanan mellan ExCell och hotellet vid O2-arenan där eventet ägde rum. Utsikten! Wow, säger jag bara! 

Dollar Street
Jag vet inte om du känner till Anna Rosling Rönnlunds projekt Dollar Street, men om du inte har hört talas om det ännu - eller om du har hört talas om det men inte kollat på det - gör det. Hon visade och berättade om Dollar Street under sin föreläsning och jag tänkte genast att åh, vilken guldgruva för sfi-undervisningen.

Människor som bor på Dollar Street är familjer från världens alla länder och de som är grannar har samma genomsnittsinkomst. Det är det som så att säga är grejen. I ena änden bor de fattigaste familjerna och i den andra änden de rikaste. De flesta bor så klart någonstans i mitten. Det intressanta är att vardagsförhållandena är likadana i familjerna med likadan inkomst oavsett vilket land eller vilken världsdel de bor i. Därför blir de grannar på Dollar Street.

Man har i bild dokumenterat vardagslivet och vanliga sysslor och bilderna är taggade i olika kategorier, t.ex. sovrum, spis, tandborstning, husets tak, transport, frukost osv.  Tänk att använda de bilderna (och faktiskt även videoklipp) och låta sfi-eleverna berätta om sina levnadsförhållanden i hemlandet och göra jämförelser av olika slag (med länder eller inkomst som faktor). Skulle inte det kunna vara något att använda sig av i sfi-undervisningen? Man skulle ta vara på elevernas erfarenheter, få in vardagsrelevans och utgå från en kontext i språkundervisningen. Igenkänning skulle också bli en positiv faktor, samt att man skulle utgå från talet med bilder som stöd. Om jag hade en sfi-klass, skulle jag faktiskt vilja prova det.

Det vore jätteroligt att få höra om någon sfi-lärare har använt sig av materialet och hur lektionsuppläget har varit. Hallå, är någon där?

www.dollarstreet.org
 

Besök i ett virtuellt klassrum
Jag gjorde ett virtuellt besök i ett framtida klassrum och det var h ä f t i g t! Visserligen var klassrummet i fråga bara animerat, men ändå. Bilden var i 3D och djupet gjorde att jag först kände mig lite ”åksjuk” men vande mig snabbt. Sedan var det bara att se sig omkring och styra vad som hände/startade/öppnades antingen genom att placera en punkt på ett visst ställe och trycka på en knapp på klickern jag hade i handen, eller - som vid ett annat tillfälle - genom att rikta en vit punkt(=”blicken”) mot t.ex. en dörr eller en Google-map-ikon, så öppnades det och ledde vidare.

Intrycket som jag fick från BETT-mässan var att virtuell verklighet är bland det hetaste just nu när det gäller teknologi och lärande. Det är coolt men jag har ännu svårt att se bilden framför mig: bilden av 30 elever i ett klassrum som samtliga sitter med virtuella brillor på huvudet och läraren som instruerar/guidar/leder de genom ett virtuellt rum för lärande. Jag vet fortfarande för lite för att bilden ska kännas självklar men det spelar ingen roll, för framtiden är redan här vad vi än tycker och känner och om jag fick möjlighet att prova göra en sådan lektion, skulle jag inte tveka en sekund. Jag är alldeles för nyfiken och digitalt insnöad. Vad säger du? Skulle du vilja prova?

Det var allt för tillfället, fortsättning följer. Då ska jag berätta vad jag har lärt mig om storytelling.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln