I frustrationszonen med exit tickets: en pedagogisk reflektion

Exit tickets med emojis som lektionsutvärdering - hur svårt kan det vara? Ganska svårt faktiskt, om det gäller sfi-elever som har lärt sig att läsa och skriva först i vuxen ålder på sfi och ännu har en bra bit kvar till att bli funktionellt litterata. Det här är mycket spännande. Vänta, så får ni höra!

Jag var vikarie på sfi idag och valde att använda exit tickets (se bilden) i den B1-grupp jag hade. Vad som hände var att en mängd ”klassiska” svårigheter som sfi-elever utan skolbakgrund brottas med, kom upp till ytan... Saker som har med att tolka/använda skrift/bilder att göra.

Här är några exempel på vad jag menar:
- att tolka ”obekanta” symboler och göra kopplingar utifrån ett visst syfte/sammanhang (använda sig av tidigare erfarenheter, generalisera)
- att förstå att de små fyrkanterna med krummelurer i är ansikten och inte kryssrutor (abstrakt tänkande)
- att förstå att man ska ringa in en symbol som svar och att det alltså inte är fråga om kryssrutor (dessutom: skillnad mellan + och x)
- att koppla symbolerna till hur man har upplevt lektionsarbetet och inte hur man mår rent allmänt just den här dagen (relatera, dra paralleller)
- att i skrift formulera en motivering till sitt känsloläge utifrån sin egen insats på lektionen och få motiveringen att matcha den valda symbolen (koda tanke till text utifrån ett visst syfte/sammanhang).
- att förstå att motivering inte är det samma som att beskriva den valda symbolen i ord.

Kognitivt och språkligt krävande för sfi-elever utan skolbakgrund

Jag kanske inte behöver berätta hur det gick med den här återkopplingen med hjälp av exit tickets med emojis. Det gick nämligen inte. Inte som självskattning för elevernas del i alla fall. Inte på några minuter i slutet av lektionen. Med facit i hand hade det behövts en gedigen introduktion och ett förberedelsearbete innan, främst kring sättet att tänka och kring själva ”huret” för att få det att funka som det var tänkt. Så som det nu var, hamnade uppgiften helt klart i frustrationszonen - för lite stöd i kontexten och för stor kognitiv utmaning.

Men jag ser det inte som ett misslyckande, tvärtom. Tillfällen som den här ger mig som lärare en värdefull återkoppling på undervisningen och vilka typer av skrift man kanske också bör/kan jobba med för att utveckla sfi-elevernas grundläggande litteracitetsförmågor. Så själv lärde jag mig massor på den här lektionen. Är det inte ett fantastiskt jobb man har, va?!

Vill du veta hur du gör för att få tryckta post-it-lappar: Läs ett äldre inlägg här.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln