I måndags var jag på konferensen om vuxna nyanländas språkinlärning

I måndags var jag på Utbildningsdepartementet för gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic bjöd till en konferens om vuxna nyanländas språkinlärning. Tanken med konferensen var att presentera goda exempel på hur olika aktörer (kommuner, privata sfi-anordnare, Folkbildningsrådet, Skolverket, Arbetsförmedlingen och Nationellt centrum för svenska som andraspråk) arbetar med att erbjuda utbildningar i sfi som är anpassade till de de nyanländas behov. Läs gärna mer här. Konferensen handlade mycket om att synliggöra villkoren under vilka inlärning av svenska som andraspråk sker när det gäller vuxna. Det var en inspirerande och givande dag, trots att en del kändes mer riktat mot rektorer/huvudmän än mot lärare. 

En sak som blev tydlig när dagen var slut var att det behövs mycket mer samarbete än vad som är vanligt idag kommuner emellan och mellan kommuner och andra aktörer och företag - om vi ska lyckas med att effektivt hjälpa nyanlända att ta sig in på arbetsmarknaden, lära sig ett funktionellt vardagsspråk och bli en del av samhället. Olika former av yrkesutbildningar i sfi är ofta framgångsrika och vi hörde goda exemplel från t.ex. Stockholm och Gävle om taxiförar-sfi, vård-och-omsorg-sfi och sfi för egna företagare och entreprenörer. De har också delat med sig av generella erfarenheter kring vad yrkessvenska innebär och jag fick en större förståelse för vad utbildningar i yrkessvenska egentligen handlar om. Det är inget jag själv har erfarenhet av och är nöjd med att nu veta och förstå lite mer om utbildningens särart.

En vanlig nationell kurs i sfi har styrdokument att förhålla sig till medan kurser i yrkessvenska är ofta friare eftersom skolan själv arbetar fram syfte, mål och kursinnehåll utifrån detlagarnas behov. Det tänkte jag inte på förut. Inte heller har jag reflekterat över att man måste förhålla sig till när allmänna språkkrav ska ställas - ska de ställas i början eller i slutet av processen? Det kan nämligen vara en enorm skillnad att vända på steken. Eller möjligheten att validera sina yrkeskunskaper på modersmålet. Varför är det så ovanligt? Att ändra ordning på insatser som görs kan innebära att man når fler och att fler invandrare kommer in på arbetsmarknaden. Det är mycket intressant.

Det mest givande föredraget för mig peronligen var Karin Sandwalls (från Nationellt centrum för svenska som andraspråk). Hon har pratat om vad det innebär att lära sig ett andraspråk som vuxen och efter en inte alls ironisk påminnelse om att det iverkligen inte är samma sak att lära sig ett främmande språk och ett andraspråk, har hon listat 7 utgångspunkter för vuxna nyanländas språkinlärning:

  1. Förståelse för de sfi:studerandens utsatta situation behöver bli större.
  2. Sfi handlar om handlingsberedskap för ett liv i Sverige. “Aktivt deltagande…” som det heter i kursplanen. Vad nyanlända behöver är ett funktionellt språk.
  3. Ett respektfullt resursperspektiv och ett grundläggande vuxenpedagogiskt synsätt måste gälla. Kartläggning, validering, synlig koppling till livet utanför krävs. Höga förväntningar samt omfattande och varierande stöttning relaterad till individen behövs.
  4. Varje beslut måste vara grundad i forskning och beprövad erfarenhet och måste gälla alla aktörer. Det finns gott om internationell forskning men svensk forskning är lite efter. Å andra sidan finns det mycket svensk beprövad erfarenhet - och den behöver relateras till forskning. Viktigt just nu: att goda exempel sprids. Både formellt och informellt lärande är nödvändigt. Skolan och kontexter utanför måste kopplas ihop och kompletteras för bästa resultat. Sfi måste jobba aktivt med att sammankoppla lärandemiljöerna: situerad interaktion + dekontextualiserad interaktion.
  5. En uppdaterad tydligare beskrivning av sfi behövs. Eleverna måste få möjlighet att hämta och undersöka autentiskt språk. Sfi ska självklart stödja inträde till arbetslivet men vi måste tänka längre än bara “jobb”.
  6. Sfi idag är en god grund för sfi i världsklass imorgon! Sfi ska utvärderas utifrån sina styrdokument, inte utifrån något annat. Sfi är riktigt bra redan idag utifrån förutsättningarna och i jämförelse med t.ex. Norden, Kanada och Australien. Vi ska vara stolta över sfi!
  7. Investeringar på kortlång sikt är nödvändiga.  Att endast 39% av sfi-lärarna är behöriga, det är dåligt. Det är också dåligt att endast 30 hp krävs för sfi-behörighet. Vuxenpedagogik måste ingå i lärarutbildningen. Lärartätheten på sfi sjunker, det är dåligt. Men: Vi kan inte göra panikåtgärder nu, vi behöver åtgärder på kortlång sikt, dvs akuta lösningar som sedan byggs ut till den kompetensutveckling som behövs
Det är de här sju punkterna som jag kommer att bära med mig framöver och som blev min största input på konferensen. Jag har god lust att måla dem på väggen på jobbet.
Etiketter: fortbildning sfi

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln